,

jag har två brödrar. Båda är äldre än mig. Marcus som är 20 år och Hampus som är 18 år.
Hampus är inte som alla andra, men i det här inlägget hade jag inte tänk att prata om hampus. Denna dag tänkte jag berätta om min äldsta bror, Marcus.

Marcus är 20 år, han gick ut naturvetenskapsprogramet förra sommaren med toppen betyg och i mina ögon kan han klara av vad som helst!
Han finns för mig exakt hela dygnet. Som han sa när han flyttade hemmifrån, ''emma, jag kanske inte alltid kan vara dig nära, men jag är aldrig längre ifrån dig än ett samtal'' Marcus hade länge planer för att studera till läkare i polen, men han kom inte in och då flyttade han till norge, skaffade sig ett boende och ett bra jobb.. Under den första tiden kom han på att han ska börja dyka, liksom, det är marcus jag snackar om, klart att han ska dyka mitt i vintern I OSLO! varför skulle inte den tanken slå honom? så jo, han tog sig ett par lektioner och började dyka lite då och då på helgerna. Och när han ringde hem och berättade han om att han hade sätt haj och späckhuggare, och jag får tanken ''det där vill jag med göra men jag skulle aldrig våga!'' senare i maj åker familjen till Egypten och där tar marcus en 3-dagars utflykt och dyker hela dagarna. och såklart första dagen ringer han och han berättar att tidigare på dagen hade hans knä vridit sig ur led nör han var under vattnet, men såklart hindrar det inte killen att dyka senare samma dag igen.. När dessa 3 dagar är över berätta han hur mycket att har sett och det var verkligen intressant att kolla på honom och njuta av att lyssna på när han berättar om det ENORMA havsdjuret han såg och hur GIGANTISKT skeppet som ligger på botten från andra världskrigen, att han var inne i det här skeppet och såg kaptenens hytt.. Detta som jag berätta nu låter kanske jätte fjantigt men man måste lyssna på honom. Marcus är som en förebild för mig, han vill alltid mitt bästa, han finns alltid där. När jag var mindre fattade jag aldrig att det var MITT bästa han ville när han alltid skulle bråka med mig. Vi bråkade alltid, vi kunde inte vara i sama rum i 2 minuter innan jag gnällde på något. Men han har stått ut med mina gnälliga utbrott, men det är en del av hans storebrors jobb. Marcus kan klara av allt i min värld, han kan allt, han klarar sig själv, visst han är 20 år men det kommer jag aldrig förstå, jag kommer ihåg när han hade fått moppe och jag tyckte det var SÅ coolt att åka med honom där bak, att känna känslan ''det här är bara min storebror'' och när han klarade av körkortet, att få sitta i förar sätet bredvid. Jag tror inte han vet hur jag njuter medan jag ser hur han växer upp och visar mig att man kan ALLT om man bara visar att man vill, Man klara av den jättetråkiga skolan om man bara gör sitt bästa, och om man gör sitt bästa får man alltid bra belöning i framtiden. Om man aldrig testar vet man aldrig hur det blir. Att ha en storebror som marcus, som hjälper mig med allt jag behöver hjälp med. Och ibland kan jag faktiskt få känslan ''måste han vara så överbeskyddande'' men i efterhand vet jag att han alltid vill mig väl. Och nu om knappt en månad åker han till egypten och ska bosätta sig där, SÅKLART! varför skulle han inte bara få tanken helt plötsligt och ska flytta till egypten? där ska han förtsätt med sin dykning och vara ''dykar instruktör'' han passar verkligen som det, han är gjord för att göra sånhär, han lever livet och det kommer jag också inse att jag kan göra när jag blir ''stor'' jag vill ha det precis som Marcus, lika många möjligheter i livet. Att känna att man verkligen klarar av det på egen hand. Om det inte vore för min älskade storebror så hade jag inte varit lika lycklig som idag! han är LÅNGT ifrån mig men jag vet att han tänker på mig och jag vet att jag alltid kommer kunna ringa honom, han finns alltid där för mig. Ett minne för livet är när han tar studenten, att se han så överlycklig hade jag inte gjort på länge, och att jag kände mig så stolt att ha en sånhär bbra bror, det är inte alla som ha det. Marcus är som en förebild för mig. jag älskar honom otroligt mycket!